2013 Året då jag gav upp. Totalt. Jag orkar inte mer. Jag VILL inte mer. Det kan inte vara det här som är meningen med livet. Det kan inte vara mitt öde att må såhär. Det måste finnas något annat.
Och ett hopp tändes. Och släcktes. Och tändes igen. Lågan har fladdrat i vindar jag inte kunnat förutspå. Jag har skyddat lågan med mina knutna händer. Jag har viskat "Lämna mig inte nu. Jag klarar inte det här på egen hand". Lågan har brunnit med hela sin styrka och gett mig en värme som jag aldrig tidigare upplevt. Men den har inte slocknat. Den har funnits där med mig varje dag sen den 11 mars detta år.
Jag har fått så mycket i mitt liv sen denna dag. Jag har fått tillbaka mina känslor. Jag har fått vänner som förstår mig och som går samma väg som jag gör. Jag har fått stöd från mina nära. Allt jag fått är ovärderligt. Jag visste inte att detta fanns. Och om det fanns så var det inte ämnat för mig.
För hur kan något ljust och fint och varmt rymmas i en själ så full av mörker? Hur kan jag känna med andra när jag inte känner något själv?
Men det gick. Och det går. En dag i taget.
Så till er som vandrat med mig på denna resa vill jag från mitt allra innersta tacka er. Tack för ert avstånd som varit tvunget i vissa lägen. Tack för ert tålamod. Tack för er tro på mig när jag själv inte funnit något att tro på. Och TACK för att jag är välsignad att få ha er i mitt liv. Det är ni som gör skillnaden. För ensam är inte stark.

Älskar er alla ???

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...