Direktlänk till inlägg 3 januari 2015

Jag saknar dig...

Av Sofia Vigedal - 3 januari 2015 15:47

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder.
Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen.
Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!!
Jag vill att det ska vara en jävligt obehaglig dröm. Jag vill vakna och kunna ringa honom och han faktiskt svarar. Inte som det är nu. Han svarar inte men jag ringer ändå.

Jag tänker på ljusa minnen. Och det är det som gör så förbannat ont. Att jag ALDRIG mer kommer att få uppleva det med Markus. ALDRIG..!!
Jag kan inte ens förstå det.
De stunder då jag till en liten bit inser det så krossas mitt hjärta i tusen bitar.

I tisdags var jag på hans begravning. Jag satt där ensam fast ändå inte. Han var där. Hans fina familj.
Men ensamheten jag kände inom mig var hemskt. En del av mig ville gå med honom. En stor del av mig.

Jag har varit med om mycket sorg i mitt liv men ingenting kan jämföras med denna förlust. INGENTING.
Samtidigt så var det som sista länken i kedjan. Jag fick vara där du vuxit upp. Jag fick träffa din familj.
Jag fick liksom det som saknades. Det jag inte fått ta del av i ditt liv. Och det var fint. Det är jag så tacksam över.

Det Markus och jag hade var bara för oss. Vi umgicks sällan med andra. Våra samtal var mellan honom och mig. Det var privat och betydde så mycket för båda av oss.
Nu kommer jag aldrig mer få ha dessa samtal.
Det är jävligt speciellt när man möter en annan människas själ och det händer oerhört sällan.
För mig är riktig vänskap precis lika stort som en annan kärleksrelation.
Och jag saknar det. Jag saknar dina sms när du var aktiv och visste att jag inte ville ses då. Att du saknade mig och att du tänkte på mig och att vi hörs snart.
Det är en saknad jag aldrig kommer att komma över. Och jag vill det inte heller. Jag vill sakna honom. I resten av mitt liv.

Självklart förstår jag att jag inte kommer att gråta varje dag i resten av mitt liv som jag gjort sen jag fick veta att du lämnat oss. Men jag gör det nu. Somnar i gråt. Vaknar av gråt.
Jag kan inte ens nämna hans namn utan att brista ut i gråt. Och det är okej. Det är väl såhär det är när någon man älskat så mycket som jag älskar honom försvinner.

En del av mig gick med Markus på begravningen. Det är så det är.
Jag kommer inte att ge upp för det. Men jag kommer inte heller hålla tillbaka tårarna. Inte förtvivlan. Inte känslorna och inte minnena. Aldrig någonsin.

Villkorslös kärlek. Det är det finaste man kan ge någon annan. Och det var vad vi hade. Respekt och kärlek.
Ren och ärlig. Finare än så blir det inte. Precis så som han var.

Tack för att du fanns i mitt liv. Tack för alla fina stunder. Tack för alla svåra stunder. Tack för din lojalitet. Tack för att du alltid var du.
Tack för tryggheten. Tack för kärleken. Du kommer alltid att vara min allra bästa. Jag älskar dig.

Och tack Helena för att du gav oss Markus. För det är jag dig evigt tacksam.

Va rädda om varandra // Sofia

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - 28 februari 2015 07:06


Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Av Sofia Vigedal - 8 februari 2015 18:34


Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Av Sofia Vigedal - 28 december 2014 14:52


Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Av Sofia Vigedal - 15 december 2014 18:54


Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...

Av Sofia Vigedal - 3 december 2014 11:51


En evighet en kort sekund.. Känslan av tomhet men samtidigt full av smärta. Jävligt märklig känsla. Gråt blandas med apati. Var är du nu? Ser du oss? Ser du vår sorg? Känner du vår kärlek? Kärlek som vi pratade så mycket om. Både smärtan och gläd...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Januari 2015 >>>

RSS


Skapa flashcards