Direktlänk till inlägg 3 december 2014

Smärta och Saknad

Av Sofia Vigedal - 3 december 2014 11:51

En evighet en kort sekund.. Känslan av tomhet men samtidigt full av smärta. Jävligt märklig känsla. Gråt blandas med apati.
Var är du nu? Ser du oss? Ser du vår sorg? Känner du vår kärlek?
Kärlek som vi pratade så mycket om. Både smärtan och glädjen som fylls i kärlek. Känslan av att inte vara bra nog. Känslan av utanförskap. Känslan av förälskelse. Kärleken i vänskap.

Jag har så många minnen. Första gången jag hörde dig spela gitarr och sjunga. Ditt barnsliga och så äkta leende när jag sa hur bra du är. När du kom in till mig och sjöng en ny låt du skrivit. Du ville veta vad jag tyckte. Vilken ära att få det förtroendet av dig.
All musik är det jag jag tänker på mest. I dina texter fick jag inblick i ditt liv. Alltifrån barndomen till nuet. Både sorg, smärta och glädje.
Våra film kvällar. Filmen Candy speciellt. En film som så hemskt men samtidigt vackert skildrar hur det är att leva med ett missbruk.

Jag minns alla gånger du ringde i förtvivlan. När du skrek av smärta. När du bad om hjälp.
Jag försökte finnas där. Säga rätt saker. Försökte hjälpa med tuff kärlek. Samtidigt bröts jag ner av rädslan att förlora dig. Så jag fick ta avstånd. Men jag ville inte. Och det vet jag att du vet. För sist vi sågs så pratade vi om allt. Vi grät tillsammans. Vi skrattade ihop. Jag strök bort dina tårar och du mina. Två trasiga själar som möttes och försökte stötta. Jag är glad att mitt sista möte med dig blev så fint. Fyllt av kärlek i vår vänskap.

Så i fredags skulle vi ses igen. Men jag avbokade. Anledningen är nog ganska självklar. Men med facit i hand önskar jag att ja gjort det ändå. Att jag fick ge dig en kram. Och att få en tillbaka av dig. Jag hoppas så att du vet att jag inte valde bort dig. Jag valde bort drogen.

Ibland blir livet för svårt. Ibland tar mörkret över och avgrunden blir för djup. För människor med så starka känslor kan det bli för mycket. Det är då döden ses som en befrielse. Jag vet inte hur du kände den dagen du försvann. Jag vet inte vad du tänkte. Men jag vet att vi pratat om det och jag hoppas att din själ fått ro nu. Att du kan koppla av. Känna frid. Att ljuset omsluter dig med all sin kraft.
Mörkret finns kvar här. Inom oss som älskar dig. Som saknar dig. Men jag vet att med tiden kommer ljuset tillbaka. Men just nu är det mörkt.

Markus jag kommer alltid att minnas dig med så oändligt mycket kärlek. Och jag kommer sakna dig så länge jag lever. Jag saknar dig så mycket.

Avslutar med ord från en låt som du gjorde till din egna. En låt som blev min favorit. I din tolkning.
Jag älskar dig Markus.

You went back to what you knew
So far removed from all that we went through
And I tread a troubled track
My odds are stacked
I'll go back to black

// Sofia





 
 
pearl1

pearl1

3 december 2014 12:06

Fruktansvärt att mista.. Vet inte bakgrunden men med dina ord...VILA...
Minnena , blir "morgondagens" dagbok....

http://bloggplatsen.se

Sofia Vigedal

3 december 2014 12:47

Tack snälla för dina ord. De värmer mitt i all smärta och sorg.
Kärlek // Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - 28 februari 2015 07:06


Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Av Sofia Vigedal - 8 februari 2015 18:34


Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Av Sofia Vigedal - 3 januari 2015 15:47


Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Av Sofia Vigedal - 28 december 2014 14:52


Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Av Sofia Vigedal - 15 december 2014 18:54


Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< December 2014 >>>

RSS


Skapa flashcards