Alla inlägg under februari 2014

Av Sofia Vigedal - 18 februari 2014 00:31

JAG VILL INTE KNARKA MER..! JAG VILL INTE DÖ..!
Om du är en av oss som hört en vän säga så till dig så vet du vad jag menar. Desperationen. Vanmakten. Det absolut största ropet om hjälp.
Ångesten som är så stark och så kraftfull att den inte ens är mörk längre. Den är som det starkaste ljus. Den bländar dig totalt. Du har inte en chans att ens försöka se dit. För dina ögon värker och tårar bildas.
Alla ord till en människa i sådant tillstånd känns obetydliga. Småaktiga och nästan förlöjligande av den lidandes smärta. Finns det ens några ord som kan lindra?
Jag vet att jag inte kan hjälpa någon som inte vill sluta. Jag vet att min vilja inte räcker för två. Men vad gör jag när det är dessa ord som möter mig? När det är ett rop på just hjälp.

Att det ens finns människor som tror på att en legalisering av droger skulle vara bra. Har dom hört denna desperation från någon som är missbrukare? Skulle dom ens bry sig? Då kan vi lika gärna rada upp alla beroendesjuka på rad och skjuta oss i nacken. Andra klassens medborgare. Ingenting värda.
Men det går ju inte. Drogimperiet vill ju också tjäna pengar. Och det blir svårt att bli rik bara på dom som använder ibland.
Jag undrar vad som är mest osmakligt? Den magre smutsige mannen utan tänder och skitiga kläder, berusad av sin drog eller den rike mannen i sitt fina hus som göder sina egna behov på någon annans undergång? Missbrukaren skadar de i sin närhet enormt. Men de skadar även sig själva. I mina ögon skadar den rike mannen endast andra. Att sälja droger är lika sjukt som att sälja hiv smittat blod. Utgången är den samma. Den som köper och använder blir sjuk.

// S

Av Sofia Vigedal - 17 februari 2014 03:25

Jag har inte skrivit på länge. Hamnade nere i det mörka. I det hopplösa. När jag var där i gyttjan och inte kom loss så ville jag inte komma därifrån heller.
De händer som sträcktes efter mig viftade jag bort. Vissa slog jag undan. Ge mig inte invanda ord. Ge mig inte uppmärksamhet. Jag vill inte ha den. Låt mig få stå här och komma fram till vilken väg jag ska ta. Jag har fått så många verktyg och jag vet alla tomma ord som alla säger likadant.
Jag menar inte att det inte kan fungera. Jag menar bara att på mig gör det det inte.
Gemenskap. Gott bemötande. Halleluja och Amen. Stort grattis till er som känner så. Och som upplever det. Mina känslor och erfarenheter är helt annorlunda. Jag är aldrig mer ensam som i en grupp av människor. Vi har samma sjukdom. Thats it. Alla säger samma fraser. Och det kokar i mig. Men jag förringar inte eran lycka och det ni har funnit. Inte på något sätt. Det gör mig glad för er skull.
Det som händer i mig är tankar och känslor som endast skapar irritation. Jag är intresserad av människors olikheter. Inte av att unisont höra samma deviser och samma lösning. För mig är det ett sektliknande tillstånd.
Kanske är det synd att jag funkar såhär. Kanske går jag miste om nåt. Men jag har försökt. I nästan ett helt år. Det ger mig absolut ingenting. Jag vet vad som är rätt och fel. Jag har inte skyllt min sjukdom på nån annan. Jag har druckit för att jag velat. Punkt slut. Precis på samma sätt som jag inte kan lägga av för nån annan.
Jag vill hitta tillbaka till mitt inre lugnt. Och för att få det så måste jag göra bra val för mig. Och det ska jag bli bättre på och inte gå på impuls och/eller känsla.
Det finns en plats för mig också. Och precis som att jag inte fördömer den väg många av er går för att få ett bra liv. Förringa inte då heller att det kanske inte passar alla.

All min kärlek // Sofia

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Tidigare år

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17 18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
<<< Februari 2014 >>>

RSS


Skapa flashcards