Direktlänk till inlägg 2 november 2014

Jim Steffe

Av Sofia Vigedal - 2 november 2014 06:10

Ord. Bokstäver som sätts samman. Så kraftfullt men ibland inte tillräckliga. Hur beskriver man någon större än orden?

En stor man har lämnat livet. En stor man på så många vis.
En stor man med ett stort hjärta. Med en stor glöd. Med en stor personlighet. Med en stor passion och med så oändligt mycket kärlek att ge.

Kärleken tog aldrig slut.
Den kärlek du förmedlade gav aldrig vika. Inte en tum för denna sjukdom som en del av oss har. Du gav aldrig upp.
Du tog dig an oss vilsna. Oss rädda. Oss sjuka själar. Även dom som sågs som förlorade tog du dig an. Du vägrade ge upp för sjukdomen som heter Beroende.

Jag kommer alltid minnas dina glittriga bruna ögon. Så varma. Så glada med ett barnsligt bus i.
Jag kommer alltid minnas det leende som alltid mötte mig. Oss. Vi vilsna.
Jag kommer alltid minnas dina historier kring ditt liv på teatern.
Dina gester och din glöd. Du brann av passion. Av livsglädje för du visste, precis som oss andra, hur skört livet är. Hur svårt livet kan vara. Men du visste att det fanns en annan väg. En lösning. En nyckel till frihet.

Och det blev ditt livsverk att ge oss chansen att få samma nyckel. Och för det är jag evigt tacksam.

En stor man är borta. Men lever vidare i så många han hjälpt. Det är så stort.
En del av dig kommer alltid leva kvar. För oss du hjälpt. För liv du räddat. Det är precis lika ofantligt stort som du var.

Jag fick aldrig nöjet att se dig på en teaterscen. Så för mig och för så många andra gjorde du din största föreställning varje dag. Inför oss som du brann för. Oss som du med hela ditt hjärta ville hjälpa.

Ridån kommer aldrig att gå ner Jim. Scenen kommer alltid att vara din. Och precis lika sorgligt som att du är borta är det ändå på något sätt fint. Att du fick lämna livet på den plats du så innerligt älskade. På din scen. I den roll du gestaltade som var den du är.

Jag vet inte vart du är nu. Men vad jag vet är att vart du än befinner dig så glittrar dina ögon vidare och din kärlek sprids. Jag hoppas att det är hos de som gått förlorade i sjukdomen. Jag tror du skulle tycka om det.

Tack för allt Jim. Tack för att du visade vägen tillbaka till livet.
Tack för att jag får ha en del av dig i mitt hjärta. Så länge jag lever.
En stor man har gått bort. På sin scen. I sitt livs viktigaste roll.

 
 
Ingen bild

rikard

24 september 2015 06:13

Hej o tack för din fina text ovan.
Jag heter Rikard (Nykter 2.5år) och jobbar som Brandman sedan 1992 i Storstockholms Brandförsvar och träffade Jim två gånger i veckan i 1.5år,feb2013-sept2014.Jim var min väg ut ur beroendet och med glädje gör jag än idag jobbet han lärde mig genom dom 12 Stegen genom att leva i steg 10,11,12 .Varje person (3st) som jag väglett i mina 12e steg är en hyllning av tacksamhet till den Man som en gång för 2.5år sedan tog sig tid att hjälpa mig.Jag talar på Beroendemotagningar o Härbergen om lösningen o tänker på Jim varje gång jag talar.Jim lever vidare i våra tal inför lidande i Beroende.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - 28 februari 2015 07:06


Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Av Sofia Vigedal - 8 februari 2015 18:34


Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Av Sofia Vigedal - 3 januari 2015 15:47


Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Av Sofia Vigedal - 28 december 2014 14:52


Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Av Sofia Vigedal - 15 december 2014 18:54


Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Tidigare år

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
         
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< November 2014 >>>

RSS


Skapa flashcards