Vart 4:e år har vi rätten att säga till om nåt. Klart vi kan göra det i andra former 365 dagar om året men det är inte många som gör. Men de finns..!!
Guld till er vackra själar.

Så.. Allt är Pippis fel, eller Astrids kanske. Som valde ett ord som inte är okej något sammanhang. Jag kan bara gå tillbaka till mig själv och ALDRIG att jag tagit illa upp av det ordet i min relation till böckerna och filmerna. Men jag är ju vit och kan inte svara på hur en person med annan hudfärg känner. För mig va det ju Pippi jag var hänförd över.

Det var ju spännande..!! Tänk att det finns länder såååå långt borta och där bor Pippis pappa..??! WOW.
Försöker inte på något sätt rättfärdiga det ord som är på tapeten. Men kom igen. Pippi.. Då tidens fiction på nåt sätt.

Sen läser man långa konversationer om en trillingnöt som försvinner. Svensken utbrister; Julen är förstörd..!! Och jag sitter med ansiktet gömt i händerna och skäms.
Vad händer med oss i detta land?!
Ja jag hoppas nästan det för din skull om du är så obota korkad att anse detta. Visst alla har rätt till sin åsikt. Men är inte julen ett tillfälle att umgås med de du har kära..?
Fast om nu någon får en bättre jul av en trillingnöt ska jag personligen besöka upp dig och ge dig det du tycker krävs av att få en bra jul.
Kan vara utklädd till tomte också för att göra allt lite mer jämställt.

Tillbaka till valet och dess utkomst. Ett parti föraktat av de flesta av oss fick enastående resultat och jag kände att jag va ensam om att inte vara förvånad.
Allt är ju iofs speglat kring hur ditt liv ser ut, vilken inkomst du har osv men jag är tyvärr inte ett dugg förvånad.

Ropen kalla, hjälp för alla. Men vem ska betala..? Nu inräknar jag få men tex flyktingpolitik, de äldre, vården, skolan etc.

Du med hög inkomst vill inte skatta mer. Du har arbetat upp dig eller valt ett yrke som ger bra betalt. Fine.

Du som lever på existensminimum, eller försörningsstöd (tidigare socialbidrag) kanske kunde få se en framtid lite mer ångestlös.
2000 kr är vad dessa människor har att leva för när boende och el är betalt.
Jag vet, jag har i 7 månader bott med människor som lever under dessa förhållanden. Människor som ofta redan innan kämpar som fan med att återfå en plats i samhället. Så det är en rätt stor skillnad. Men den kan bli svår att komma ifrån.

Jag förstår dock inte hur en viss politik med sänkta skatter ska gynna personer på flykt från rena helveten om ingen vill betala? Hur ska den matematiken gå ihop? Eller när en åldring blivit bortglömd på en toalett i 12 timmar..??!! Och så vidare... Staten är inte pojken med oändliga guldbyxor. Tyvärr.
Sen har vi den andra sidan som så äckligt precis lagt sin lön strax över gränsen för de som ska få höjd skatt (politikerna). Jag vet helt ärligt inte om jag ska skratta eller gråta.

Så jag är förbannad.
Jag är förbannad hur trivialiteter kan länkas hit och dit på sociala medier.
Nej men vad dum jag är nu.
Du har ju gjort din "plikt" att rösta så då kan du luta dig tillbaka i soffan i 4 år till. För det heter ju så, om du inte röstar får du inte klaga. Oh my God. I so rest my case.

Människan utgår oftast från det som gynnar en själv och våra nära. Oavsett om din plånbok är full eller tom. Och det gör mig inget.
Men att sen sitta och säga att vi ska hjälpa FLER när vi inte kan ta hand om de som är här. Och då menar jag oavsett nationalitet, hudfärg och bostadsort. Jag menar, vem hjälper vi egentligen..?? Eller är det att lindra vårt dåliga samvete.?

Jag har själv levt på en ekonomisk botten. Ensam med två barn. Inget jobb. Ingen SGI (pga att jag fick barn så tidigt) och varje dag va en förbannad kamp.
Jag erkänner, jag har stulit mat. Jag köpte inte ens nya strumpor till mig själv. Allt gick till barnen. Så länge maten stod på bordet och så länge vi älskade varandra så var varje dag övervunnen. Den värsta ångesten var när cyklar och div sånt kom med i bilden. Hur ska det gå? Hur ska jag få ihop till det? Men det gick. På bekostnad av så mycket skit som jag inte tar upp här. Inte idag i alla fall.

Min teori är att vi alltid förväntar oss att någon annan, dvs Staten, ska ta hand om allt. Vi gör ju vår "plikt"..
Det skulle ändå va rätt intressant (men utgången säkert bedrövlig och sorglig) om tex en flyktinförläggning ska byggas just där du bor. Eller ett behandlingshem. Eller nåt annat för att hjälpa oss andra som inte lyckats lika bra som kanske just dig.
Vi gillar olika. När vi gillar lika. Och när problemen inte smyger sig in på din gata, i våra kvarter osv.

Jag blir faktiskt riktigt förbannad, frustrerad och ledsen över hur detta land blivit. Medmänsklighet är vackert men det RÄCKER inte att lämna 3 lappar i en vallokal vart 4:e år.
Alla har vi möjlighet att förändra. Kanske i pyttesmå steg men då är det en början i alla fall.

Men det jag vet är att människor far illa, bor på gatan och tigger och vintern är på väg. Så snälla skänk era gamla vinterjackor till nåt härbärge, till en flyktingförläggning eller någon ensam mamma du kanske ser någongång och du är tacksam att du har det bättre.
Alla behövs för att göra en förändring. Stort som smått. Detta fokus på negativitet kommer aldrig att ta vårt Sverige framåt.

För min del är min resa i detta land slut. Jag måste flytta "hem". Jag vet inte när eller för hur länge.
Men jag ska fortsätta min hjälp till detta land även om jag fysiskt inte är här. För jag är lyckligt lottad som föddes här och att mina barn fått växa upp här. Det finns så otroligt mycket som är bra, som faktiskt fungerar.

Och jag ska njuta varje dag över okända personer som skrattar rakt ut i glädje utan att få mördarblickar tillbaka. Jag ska njuta av människor som vill hjälpa till. Som ler mot dig i matbutiken och frågar vad du ska laga till middag.
För det är så vi börjar. I små steg med oss själva. Vänlighet. Sen sprids ringarna på vattnet.

Kramar // Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...