Mitt liv är just nu mörker och ljus. Men ändå inte svart eller vitt som det varit tidigare. Då, tidigare, så var det antingen eller. Nu är jag mer i både det mörka OCH det ljusa. På en och samma gång.
Det har hänt så mycket sorgliga saker på mindre än en vecka. Men även bra saker. Och jag har kunnat ta till mig båda två. Jag har funderat mycket på varför detta händer just nu? Varför är det så många som jag känner som väljer bort livet? Vissa kommer tillbaka. En del mer skadade än andra. Vissa gick en annan väg. De kom inte tillbaka. Inte hit till oss i alla fall.

Jag har gått sönder känslomässigt. Det har rivit inuti mig. Det har brunnit en smärta inom mig. Och denna vidriga maktlöshet har haft sitt grepp om mig.
Jag väljer att se det på mitt sätt. För att få lite lindring. Om så bara för en minut. Jag tror det är för att hjälpa mig att ha rätt fokus. Att inte glömma bort hur ont det kan göra. Hur mörkt det var där nere i dyngan, i det nattsvarta som kändes så omöjligt att ta sig ur. Att inte glömma bort att jag faktiskt valde livet! Och att inte glömma bort att inte ta något för givet. Att inte glömma bort att säga till de jag älskar att de är just älskade. Att se det fina i en människa istället för att leta efter bristerna.
Men även bra saker händer. Fastän jag är ledsen så är jag även lycklig. Och det är så oerhört skönt att inte behöva välja antingen eller längre.
För jag valde livet.

// Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...