Just nu sker så många ohanterliga saker i mitt liv. Eller de skulle ha varit det. Ohanterliga. På något sätt så hanterar jag det som sker. I alla fall utan att använda någon substans. Eller annan flykt.
Det som sker står utanför min kontroll. Det enda jag kan påverka i mitt liv är här och nu. Ingenting annat.
Det har tagit mig lång tid att kunna ta till mig Sinnesrobönen. Den senaste tiden har jag använt mig av den i så många lägen. Kanske inte alltid rabblat den som den är utan mer använt det jag behövt för stunden. "Att acceptera det jag inte kan förändra". "Mod att förändra det jag kan". "Och förstånd att inse skillnaden".

Döden är jävligt påtaglig i mitt liv just nu. Det där stora svarta. Smärtan och plågan. Men det sägs ju att döden är ljus. Jag hoppas att det stämmer. Att det är ljust och fint. Lugnt och stillsamt. För jag önskar ingen att genomlida samma mörker vi burit inom oss även in i döden.

Idag träffade jag en ängel. Jag har mött henne många många gånger. Nästan alla av dessa stunder jag haft med henne har handlat om något slags mörker. Något slags lidande. Visst har vi haft stunder av skratt ihop men det har alltid varit med den där mörka skuggan i ögonen. Det där hindret som gör att glädjen inte når riktigt ända in. När något smutsigt ligger emellan. När muren av försvar är alltför hög för att kunna kika över.
Idag var det annorlunda. Idag var ängeln lugn. Hon sa ingenting. Hon låg bara där. Och hon var så fin.
Jag såg att hon verkligen får tid att vila nu. Hon var febrig och kinderna var rosa. Det rann små tårar från hennes stängda ögonblick. Men hon var fridfull.
Hennes kropp kämpar för att läka. Den arbetar för fullt med att återhämta sig. Men hennes sinne spred ett ljus i hela rummet. För där tror jag att det var lugnt just nu. Jag hoppas att även hennes sinne får tid att återhämta sig. För om det är någon som behöver den friden så är det denna ängel.
Hon har överlistat döden många gånger. Trots att hon inte känt ens den minsta styrka att fortsätta så har något annat vakat över henne. Vi har fått henne tillbaka gång på gång.
Jag önskar och ber att hon ska få samma hjälp nu. Och att inte bara de många och svåra fysiska skadorna ska läka. Utan även hennes inre. Hennes vackra själ. Jag önskar att den ska få ro.
Och för detta ska jag be om det så krävs att mina knän blöder. Det räcker med lidande nu. Jag vill att du kommer tillbaka till livet. Och inte ett mörkt och smärtfyllt sådant. Jag vill att du som den ängel du är ska få ha det ljus du så starkt förmedlar även inom dig. Min högsta önskan är att du ska få frid i din själ.
All min kärlek till dig Fanny

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...