Direktlänk till inlägg 11 december 2013

Beroendesjukdomen

Av Sofia Vigedal - 11 december 2013 16:57

Den sjukdom jag lider av är progressiv och kronisk. Den är en mental besatthet och en fysisk allergi.
Det tog mig ett tag att verkligen förstå detta. Jag ifrågasatte. Nästan allt. Jag trodde mig ändå ha någon form av kontroll.
Jag minns den dag jag tog till mig denna kunskap. Jag gick förbi en pub, utan något som helst sug, men ville ändå in där. Bara ett glas.
När jag tänker så, bara ett glas, så är det min sanning. Min avsikt ÄR bara ett glas. Jag tror mig kunna sluta efter det.
Men jag lyckades som sagt fånga upp denna sjukdomsbild och tänkte att om jag vore allergisk mot nötter, att jag kan dö om jag äter nötter, så låter jag helt klart bli att göra det. Precis samma sak är det med substanserna.
Jag fortsatte min promenad, stärkt av min nya insikt och glad för att den kom så lägligt. Jag har tagit hjälp av detta flera gånger.

Denna sjukdom, mitt monster som föralltid kommer att finnas inuti mig. Slappnar jag av för mycket, eller tappar fokus så är den där och pockar på min uppmärksamhet. Ibland tyst och ett försiktigt nyp i midjan. Ibland vrålande som en riktig galning med käftsmällar som kan få vem som helst att falla.
Jag tror mig ha kommit på en strategi att hantera mitt monster. Om det är en liten påminnelse så sneglar jag bara in i hans fula tryne, suckar och tycker det är rätt patetiskt. När han vrålar så fightas jag inte emot längre. Jag ger den lite sådär lagom uppmärksamhet. Jag noterar de röda ögonen men tittar tillbaka med värme. Jag säger till honom att tack för att du gör dig påmind. Tack för att du inte låter mig glömma dig.
Det är, för mig, ett sätt att få tyst på monstret. Han fightas inte lika bra när jag mötet honom med värme. Han smälter ihop. Han vill ju slåss. För han vill vinna. Men det räcker med vinster för hans del. Jag tänker inte utmana en enda rond till. För jag vet utgången. Jag förlorar. Alltid.

// Sofia

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - Onsdag 16 juli 16:56


Jag vet att du har tänkt på mig mycket den senaste tiden. Om du bara visste hur glad jag blev när vi möttes igen du och jag. Jag har saknat dig. Jag har så gärna velat hjälpa dig. Att minnas och komma ihåg hur det var när jag var du. Innan den du h...

Av Sofia Vigedal - Onsdag 2 juli 23:50


Varför bryr jag mig så mycket om andra? Speciellt när den personen inte bryr sig om mig. Absolut inget bra kan ju komma ur detta. Ändå befinner jag mig där. Om och om igen. Jag lägger lika mycket skuld för detta hos mig själv som på den andra. Jag...

Av Sofia Vigedal - Måndag 30 juni 05:29


Det finns stunder i livet då jag verkligen undrat vad meningen är. Varför tyr jag mig till personer som inte vill ta del av mig? Varför finner jag det smärtsamt men samtidigt något som är det normala? Jag ser idag att jag varit lika delaktig i des...

Av Sofia Vigedal - Fredag 27 juni 17:41


I lite drygt mer än ett år har jag förlorat fler människor än jag trott varit möjligt. Alla är inte döda. Många av dom finns här ibland oss fortfarande men deras inre är dött. Personligheten är borta. Hoppet sedan länge försvunnit. Önskan om flykten ...

Av Sofia Vigedal - Måndag 23 juni 04:25


Ångesten slog ner mig som en lavin. Den täppte till alla mina andningsvägar och jag såg ingen ljusning långt där nere under isen. I dessa perioder har jag svårt att äta av olika anledningar och det satte igång mina problem med mage och tarmar efter...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Följ bloggen

Följ Tillfrisknande med Blogkeen
Följ Tillfrisknande med Bloglovin'

Gilla bloggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< December 2013 >>>

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se