Direktlänk till inlägg 11 december 2013

Beroendesjukdomen

Av Sofia Vigedal - 11 december 2013 16:57

Den sjukdom jag lider av är progressiv och kronisk. Den är en mental besatthet och en fysisk allergi.
Det tog mig ett tag att verkligen förstå detta. Jag ifrågasatte. Nästan allt. Jag trodde mig ändå ha någon form av kontroll.
Jag minns den dag jag tog till mig denna kunskap. Jag gick förbi en pub, utan något som helst sug, men ville ändå in där. Bara ett glas.
När jag tänker så, bara ett glas, så är det min sanning. Min avsikt ÄR bara ett glas. Jag tror mig kunna sluta efter det.
Men jag lyckades som sagt fånga upp denna sjukdomsbild och tänkte att om jag vore allergisk mot nötter, att jag kan dö om jag äter nötter, så låter jag helt klart bli att göra det. Precis samma sak är det med substanserna.
Jag fortsatte min promenad, stärkt av min nya insikt och glad för att den kom så lägligt. Jag har tagit hjälp av detta flera gånger.

Denna sjukdom, mitt monster som föralltid kommer att finnas inuti mig. Slappnar jag av för mycket, eller tappar fokus så är den där och pockar på min uppmärksamhet. Ibland tyst och ett försiktigt nyp i midjan. Ibland vrålande som en riktig galning med käftsmällar som kan få vem som helst att falla.
Jag tror mig ha kommit på en strategi att hantera mitt monster. Om det är en liten påminnelse så sneglar jag bara in i hans fula tryne, suckar och tycker det är rätt patetiskt. När han vrålar så fightas jag inte emot längre. Jag ger den lite sådär lagom uppmärksamhet. Jag noterar de röda ögonen men tittar tillbaka med värme. Jag säger till honom att tack för att du gör dig påmind. Tack för att du inte låter mig glömma dig.
Det är, för mig, ett sätt att få tyst på monstret. Han fightas inte lika bra när jag mötet honom med värme. Han smälter ihop. Han vill ju slåss. För han vill vinna. Men det räcker med vinster för hans del. Jag tänker inte utmana en enda rond till. För jag vet utgången. Jag förlorar. Alltid.

// Sofia

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - Måndag 8 sept 01:04


Jag är så trött. Kroppen bär mig inte längre. Läkarna står rådlösa och min frustration växer dag för dag. Igår kväll kom tårarna. Jag orkar inte längre! Vad ska jag göra? Vart ska jag ta vägen? JAG ORKAR INTE LÄNGRE!!! Ni vet sådana där små saker so...

Av Sofia Vigedal - Måndag 18 aug 13:19


Mager. Kotor och ryggrad som sticker ut. Höftben som skaver mot jeansen. Förändringen är ofrivillig. Jag står totalt utan kontroll. Till skillnad från förut. Jag minns den natten jag kände att jag kommer att dö. Trots detta satt jag i badkaret, y...

Av Sofia Vigedal - Fredag 15 aug 02:31


Låt mig välja själv. Låt mig avgöra vad som är bäst för mig. Jag blir så ledsen över allt dömande, att andra tror sig veta att jag väljer fel. Att jag väljer ett liv som inte blir lika rent, inte lika fritt från missbruk som de som väljer gemenskap...

Av Sofia Vigedal - Måndag 11 aug 05:18


Smärtan i magen är brutal. Ländryggen har en kraftigt molande värk. Inget stannar kvar. Och kroppen blir svagare och svagare. Tarmsjukdom. Hur skadad är tarmen.. Finns det något botemedel. Många frågor men inga svar. Fötter som är iskalla och dom...

Av Sofia Vigedal - Torsdag 7 aug 00:20


Jag vill ha ett plåster till själen. Ett sånt där stort vattentätt. Så inte mina tårar får det att lossna. Ett sånt där med mjuk gelé som skyddar den lilla del som ännu inte är så förstörd. När det gör så in i helvete ont. När du vänder och vrider...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Följ bloggen

Följ Tillfrisknande med Blogkeen
Följ Tillfrisknande med Bloglovin'

Gilla bloggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< December 2013 >>>

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se