Direktlänk till inlägg 11 december 2013

Beroendesjukdomen

Av Sofia Vigedal - 11 december 2013 16:57

Den sjukdom jag lider av är progressiv och kronisk. Den är en mental besatthet och en fysisk allergi.
Det tog mig ett tag att verkligen förstå detta. Jag ifrågasatte. Nästan allt. Jag trodde mig ändå ha någon form av kontroll.
Jag minns den dag jag tog till mig denna kunskap. Jag gick förbi en pub, utan något som helst sug, men ville ändå in där. Bara ett glas.
När jag tänker så, bara ett glas, så är det min sanning. Min avsikt ÄR bara ett glas. Jag tror mig kunna sluta efter det.
Men jag lyckades som sagt fånga upp denna sjukdomsbild och tänkte att om jag vore allergisk mot nötter, att jag kan dö om jag äter nötter, så låter jag helt klart bli att göra det. Precis samma sak är det med substanserna.
Jag fortsatte min promenad, stärkt av min nya insikt och glad för att den kom så lägligt. Jag har tagit hjälp av detta flera gånger.

Denna sjukdom, mitt monster som föralltid kommer att finnas inuti mig. Slappnar jag av för mycket, eller tappar fokus så är den där och pockar på min uppmärksamhet. Ibland tyst och ett försiktigt nyp i midjan. Ibland vrålande som en riktig galning med käftsmällar som kan få vem som helst att falla.
Jag tror mig ha kommit på en strategi att hantera mitt monster. Om det är en liten påminnelse så sneglar jag bara in i hans fula tryne, suckar och tycker det är rätt patetiskt. När han vrålar så fightas jag inte emot längre. Jag ger den lite sådär lagom uppmärksamhet. Jag noterar de röda ögonen men tittar tillbaka med värme. Jag säger till honom att tack för att du gör dig påmind. Tack för att du inte låter mig glömma dig.
Det är, för mig, ett sätt att få tyst på monstret. Han fightas inte lika bra när jag mötet honom med värme. Han smälter ihop. Han vill ju slåss. För han vill vinna. Men det räcker med vinster för hans del. Jag tänker inte utmana en enda rond till. För jag vet utgången. Jag förlorar. Alltid.

// Sofia

 
ANNONS

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - Onsdag 22 okt 10:12


Eftersom vi har yttrandefrihet så tänker jag använda mig av den. Kommer jag bli ratad? Förmodligen. Bryr jag mig? Inte det minsta. Jag är så innerligt trött på folks misstänksamhet. Bara för att jag valt min väg att gå för att få ett värdigt liv....

Av Sofia Vigedal - Tisdag 21 okt 05:59


Jag skriver det här till den du var. På den plats du är nu så bryr du dig inte. Jag har försökt. Om och om igen men jag kan inte slå igenom den mur som du byggt upp. Alla lögner du sagt. För att skydda det du inte vill lämna. Jag har varit rak ...

Av Sofia Vigedal - Tisdag 21 okt 05:41


Jag skriver det här till den du var. På den plats du är nu så bryr du dig inte. Jag har försökt. Om och om igen men jag kan inte slå igenom den mur som du byggt upp. Alla lögner du sagt. För att skydda det du inte vill lämna. Jag har varit rak ...

Av Sofia Vigedal - Måndag 13 okt 07:14


Vem spelar huvudrollen i denna pjäs? I denna tragiska komik som ska föreställa mitt liv? Inte fan är det jag. Är så in i helvete less på upp och ner, antingen eller, svart eller vitt. Är så in i helvete trött på sömnlösa nätter, som blir till e...

Av Sofia Vigedal - Onsdag 8 okt 03:59


Vart 4:e år har vi rätten att säga till om nåt. Klart vi kan göra det i andra former 365 dagar om året men det är inte många som gör. Men de finns..!! Guld till er vackra själar. Så.. Allt är Pippis fel, eller Astrids kanske. Som valde ett ord s...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Följ bloggen

Följ Tillfrisknande med Blogkeen
Följ Tillfrisknande med Bloglovin'

Gilla bloggen

Gästbok

Senaste kommentarerna

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
           
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< December 2013 >>>

RSS


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se