Jag är förvirrad. Livrädd för att tappa fokus. Skulle vilja hitta tillbaka till min röda tråd. Vart tog den vägen..?

Vaknade med sug häromdagen. Varit förskonad från det i stort sett och helt plötsligt så ville jag fly. Impulsen är så kraftig. Jag flydde inte. Varken till substanser eller in i sjukt beteende.
Jag visste hela tiden att jag inte skulle gå ut och använda. Jag VILL ju inte. Suget kan komma ändå.
Att avså från flykt. Det kommer inte naturligt. Jag måste stå emot, nästan fysiskt hålla i mig ibland. Nej jag valde att stanna kvar i känslan. Vilken vidrig upplevelse det kan vara ibland.
Idag, just nu, så är suget borta. Men stressen inom mig gör sig påmind.

Jag kan inte styra över andra. Fast ibland vill jag. Är så oerhört less på denna osäkerhet. Varför låter jag mig påverkas av sådant jag inte kan kontrollera..? Varför försöker jag kontrollera det jag inte kan påverka..? Ibland tror jag att jag kommer bli galen. Tankarna snurrar fortare än en snabbspolad film i huvudet och endast små frekvenser får jag fatt i.

Mina behov. Fy vilken hemsk sak att stå upp för. Men jag vet att jag måste så idag ska jag göra det. Skräcken är total. Vem tror du att du är säger djävulen på ena axeln. Nä dags för att utsätta mig för ännu en rädsla. Vad kan hända egentligen.. Att jag står upp för mig själv.. Skärpning nu..!!

Jag måste bli av med mitt sjuka beteende. När jag använde så var det ju liksom inte jag.. Nu har jag inte det att skylla på. Så nu blir det mer uppenbart och gör mer ont när jag gör dessa saker. Små som stora. Jag är ju närvarande nu. På ett helt annat sätt. Det är varje dag dags för förändringar. Samtidigt får det ta sin tid. Jag kan inte ha bråttom. Jag håller på att hitta mig själv. Och trots all förvirring, rädsla, skuld och skam så skulle jag helt ärligt inte vilja befinna mig någon annanstans än där jag är just nu.

// Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...