Tänk inte så jävla mycket på ditt egna ego.
Ge av dig själv till en annan människa. På riktigt. Från botten av ditt innersta. Inte en slapp släng men en 5 krona till någon på gatan.
Utan ge av dig själv.
Din tid. Din omtänksamhet om den är genuin. Ge människor som behöver det mest en vänlig blick. Du kanske inte själv har något att ge. Men kärlek är gratis. Omtanke och välmening kostar inte ett öre.
Om det är så du känner. Om du vill hjälpa. Om du tycker att alla människor har lika värde. Oavsett lönecheck, bostad, bil och allt annat ytligt.
Jag var knappt 20 år fyllda och studerade. Levde på bidrag. Och vintern var iskall.
Varje morgon satt en man i en tunn vindjacka vid hållplatsen och han bjöd alltid på ett leende. Kan han så varför kan inte vi..?
En dag tog jag med en vinterjacka och gav till honom.
Jag lägger ingen prestige i det.
Men hans blick. Hans ensamma tår som rann ner för kinden glömmer jag aldrig. I den sågjag hans ensamhet. Jag såg hans utsatthet. Och jag såg hans tacksamhet. Inte över jackan. Utan över att någon brydde sig om. Någon gav honom tillbaka ett människovärde om så bara för en liten stund.
I den värld vi lever i just nu är jag lyckligt lottad. Jag har läkare som tar hand om mig om jag blir sjuk. Jag har kompetent personal som tar tand om mina barn när jag inte kan vara hos dom. Jag har rätt till hjälp. Till vilket pris som helst. Så länge jag vill bli hjälpt.
Just det är ett argument många slänger ur sig. De vill ju inte.
Nä det är sant. Vissa vill inte. Men i det andetaget får vi inte glömma bort alla som vill..!! Som kämpar. Mot myndigheter. Mot sig själva.
Oavsett vad det handlar om. Kampen finns där. I deras ögon. Oavsett om de valt döden eller inte. Har du inte varit där är det svårt att förstå.
Att höra personer kommentera kläder på hemlösa får mig att vilja slåss. På riktigt. För deras skull.
För att stå upp för de som behöver det mest.
Och det handlar inte om kontanter. Tror du det så är det din tolkning. Du har rätt till den. Precis som jag till min.
Kläder skänks bort. Alla möjliga olika märken, storlekar och möbler. Plus mycket annat.
Vi går mer och mer åt ett samhälle där många är direkt beroende av detta. Att människor ger bort saker. Så kallad välgörenhet. Till de som inte har någonting.
Tanken är fin och jag blir glad att människor inser att det som hängt i deras garderob länge kan någon annan värma sig med i natten.
När du går till sängs inatt. Oavsett vart. Oavsett vad du har. Oavsett hur bitter du är på ditt liv. Så skänk dessa människor en varm tanke. Det är det minsta du kan göra.
Jag kämpar också varje dag. För överlevnad. Min är inombords. Deras började säkert på samma sätt.
Du vet aldrig hur ditt liv kommer att utspela sig. För mig är det i alla fall självklart att se dessa människor som inte har någonting. Jag kanske inte kan ge saker, ting. Men jag kan ge medkänsla och omtanke. Jag kan ge en blick med kärlek och respekt.
Något många av dessa människor sällan möter.
Vi är alla människor. Oavsett vilket land vi kommer från. Oavsett vem vi älskar. Oavsett hur du och vart du bor. Oavsett om du tjänar mycket eller lite.
Det bästa i livet är gratis. Så är det. Faktiskt. Jag har själv varit där.
När maten för dagen inte var självklar. När jag satte mina barns behov före mina egna. Det gör de flesta. Alla på olika sätt. För mig blev det en kamp att vinna. Att stjäla mat blev livsnödvändigt. Att mätta hungriga magar hos mina barn gav mig drivet att fortsätta. En dag till. Och en till.
Tänk på det nästa gång du går förbi någon som behöver hjälp. Som sitter på gatan. Eller en bänk. Eller som är ledsen. Vad som helst.
Om inte just du besitter makten att rädda. Om personen inte vill bli räddad. Glöm inte bort att vi alla är människor. Så ge av dig själv.
Villkorslöst.

// Sofia

Tänk inte så jävla mycket på ditt egna ego.
Ge av dig själv till en annan människa. På riktigt. Från botten av ditt innersta. Inte en slapp släng men en 5 krona till någon på gatan.
Utan ge av dig själv. Din tid. Din omtänksamhet om den är genuin. Ge människor som behöver det mest en vänlig blick. Du kanske inte själv har något att ge. Men kärlek är gratis. Omtanke och välmening listar inte ett öre. Om det är så du känner. Om du vill hjälpa. Om du tycker att alla människor har lika värde. Oavsett lönecheck, bostad, bil och allt annat ytligt.
Jag var knappt 20 år fyllda och studerade. Vintern var iskall.
Varje morgon satt en man i en tunn vindjacka vid hållplatsen och han bjöd alltid på ett leende. Kan han så varför kan inte vi..?!
En dag tog jag med en vinterjacka och gav till honom. Jag lägger ingen prestige i det. Men hans blick. Hans ensamma tår som rann ner för kinden glömmer jag aldrig. Jag såg hans ensamhet. Jag såg hans utsatthet. Och jag såg hans tacksamhet. Inte över jackan. Utan över att någon brydde sig om. Någon gav honom tillbaka ett människovärde om så bara för en liten stund.
I den värld vi lever i just nu är jag lyckligt lottad. Jag har läkare som tar hand om mig om jag blir sjuk. Jag har kompetent personal som tar tand om mina barn när jag inte kan vara hos dom. Jag har rätt till hjälp. Till vilket pris som helst så länge jag vill bli hjälpt. Just det är ett argument många slänger ur sig. De vill ju inte.
Nä det är sant. Vissa vill inte. Men i det andetaget får vi inte glömma bort alla som vill..!! Som kämpar. Mot myndigheter. Mot sig själva. Oavsett vad det handlar om. Kampen finns där. I deras ögon. Oavsett om de valt döden eller inte.
Att höra personer kommentera kläder på hemlösa får mig att vilja slåss. På riktigt. För deras skull.
För att stå upp för de som behöver det mest. Och det handlar inte om kontanter. Tror du det så är det din tolkning. Du har rätt till den. Precis som jag till min. Kläder skänks bort. Alla möjliga olika märken, storlekar och möbler. Plus mycket annat.
Vi går mer och mer åt ett samhälle där många är direkt beroende av detta. Att människor ger bort saker. Till de som inte har någonting.
Tanken är fin och jag Blue glad att människor inser att det som hängt i deras garderob länge kan någon annan värma sig med i natten.
När du går till sängs inatt. Oavsett vart. Oavsett vad du har. Oavsett hur bitter du är på ditt liv. Så skänk dessa människor en varm tanke. Dej är det minsta du kan göra.
Jag kämpar också varje dag. För överlevnad. Min är inombords. Deras började säkert på samma sätt.
Du vet aldrig hur ditt liv kommer att utspela sig. För mig är det i alla fall självklart att se dessa människor som inte har någonting. Jag kanske inte kan ge saker, ting. Me. Kah kan ge medkänsla och omtanke. Jag kan ge en blick med kärlek och respekt.
Något många av dessa människor sällan möter.
Vi är alla människor. Oavsett biljett land vi kommer igen. Oavsett vem vi älskat. Oavsett hur du och vart du bor. Oavsett om du tjänar mycket eller lite.
Det bästa i livet är gratis. Så är det faktiskt. Tänk på det nästa gång du går förbi någon som behöver hjälp.
Om inte just du besitter makten tag rädda. Om personen inte vill bli räddad. Glöm inte bort att vi alla är människor. Så ge av dig själv.
Villkorslöst.

// Sofia