Direktlänk till inlägg 3 augusti 2014

Medkänsla

Av Sofia Vigedal - 3 augusti 2014 20:43

Tänk inte så jävla mycket på ditt egna ego.
Ge av dig själv till en annan människa. På riktigt. Från botten av ditt innersta. Inte en slapp släng men en 5 krona till någon på gatan.
Utan ge av dig själv. Din tid. Din omtänksamhet om den är genuin. Ge människor som behöver det mest en vänlig blick. Du kanske inte själv har något att ge. Men kärlek är gratis. Omtanke och välmening listar inte ett öre. Om det är så du känner. Om du vill hjälpa. Om du tycker att alla människor har lika värde. Oavsett lönecheck, bostad, bil och allt annat ytligt.
Jag var knappt 20 år fyllda och studerade. Vintern var iskall.
Varje morgon satt en man i en tunn vindjacka vid hållplatsen och han bjöd alltid på ett leende. Kan han så varför kan inte vi..?!
En dag tog jag med en vinterjacka och gav till honom. Jag lägger ingen prestige i det. Men hans blick. Hans ensamma tår som rann ner för kinden glömmer jag aldrig. Jag såg hans ensamhet. Jag såg hans utsatthet. Och jag såg hans tacksamhet. Inte över jackan. Utan över att någon brydde sig om. Någon gav honom tillbaka ett människovärde om så bara för en liten stund.
I den värld vi lever i just nu är jag lyckligt lottad. Jag har läkare som tar hand om mig om jag blir sjuk. Jag har kompetent personal som tar tand om mina barn när jag inte kan vara hos dom. Jag har rätt till hjälp. Till vilket pris som helst så länge jag vill bli hjälpt. Just det är ett argument många slänger ur sig. De vill ju inte.
Nä det är sant. Vissa vill inte. Men i det andetaget får vi inte glömma bort alla som vill..!! Som kämpar. Mot myndigheter. Mot sig själva. Oavsett vad det handlar om. Kampen finns där. I deras ögon. Oavsett om de valt döden eller inte.
Att höra personer kommentera kläder på hemlösa får mig att vilja slåss. På riktigt. För deras skull.
För att stå upp för de som behöver det mest. Och det handlar inte om kontanter. Tror du det så är det din tolkning. Du har rätt till den. Precis som jag till min. Kläder skänks bort. Alla möjliga olika märken, storlekar och möbler. Plus mycket annat.
Vi går mer och mer åt ett samhälle där många är direkt beroende av detta. Att människor ger bort saker. Till de som inte har någonting.
Tanken är fin och jag Blue glad att människor inser att det som hängt i deras garderob länge kan någon annan värma sig med i natten.
När du går till sängs inatt. Oavsett vart. Oavsett vad du har. Oavsett hur bitter du är på ditt liv. Så skänk dessa människor en varm tanke. Dej är det minsta du kan göra.
Jag kämpar också varje dag. För överlevnad. Min är inombords. Deras började säkert på samma sätt.
Du vet aldrig hur ditt liv kommer att utspela sig. För mig är det i alla fall självklart att se dessa människor som inte har någonting. Jag kanske inte kan ge saker, ting. Me. Kah kan ge medkänsla och omtanke. Jag kan ge en blick med kärlek och respekt.
Något många av dessa människor sällan möter.
Vi är alla människor. Oavsett biljett land vi kommer igen. Oavsett vem vi älskat. Oavsett hur du och vart du bor. Oavsett om du tjänar mycket eller lite.
Det bästa i livet är gratis. Så är det faktiskt. Tänk på det nästa gång du går förbi någon som behöver hjälp.
Om inte just du besitter makten tag rädda. Om personen inte vill bli räddad. Glöm inte bort att vi alla är människor. Så ge av dig själv.
Villkorslöst.

// Sofia

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - 28 februari 2015 07:06


Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Av Sofia Vigedal - 8 februari 2015 18:34


Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Av Sofia Vigedal - 3 januari 2015 15:47


Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Av Sofia Vigedal - 28 december 2014 14:52


Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Av Sofia Vigedal - 15 december 2014 18:54


Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
       
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Augusti 2014 >>>

RSS


Skapa flashcards