Tiden går fort. Saker förändras och jag hinner inte alltid med.
Fast måste jag göra det? Är det inte så livet är rent allmänt? Bara att jag inte klarat av att handskas med det eller velat styra det i den riktning jag velat att det ska ta?
Det är inte målet som är det viktiga utan resan.. Gammal utslitet ordspråk men börjar förstå att det nog ligger nåt i det. Jag kan inte kontrollera allt. Livet har sin egen utveckling och det jag kan påverka är en liten ynka procent.
"Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden"..
Orden börjar falla på plats nu.
Vad jag måste lära mig är att inte utsätta mig för situationer där jag kör över mig själv. Jag är liksom min egen värsta fiende. Jag blir bara behandlad som jag låter mig behandlas.
Varför lägga tid på sånt som inte betyder något? Inte egentligen. Jag inbillar bara mig det.
Ja att tillfriskna eller att hitta mig själv, att lära känna mig själv och att stå upp för den jag är.. Nog det svåraste jag gjort någonsin.
Det är i dessa saker som lösningen finns, inte i alla jävla substanser som förändrat mig så totalt och framkallat "känslor" i mig som inte varit ett enda dugg på riktigt.
Varför ska det vara så svårt att älska mig själv? Varför vill jag ens bli älskad eller att älska med den enorma risken för att gå sönder inuti, att bli som en våt fläck på golvet?
Är det verkligen i detta den sanna lyckan finns..?
En riktigt god nyvunnen vän da till mig härom veckan;
" Du är alltid rätt person men ibland i fel sammanhang".
Tack för de orden, ska säga det till mig varje dag tills det sitter starkt rotat inom mig och då kanske även jag vågar mig ut där i världen och kanske kan finna det som ni andra pratar om.

All min kärlek // Sofia

 

Jeanette

16 oktober 2013 21:33

Jag älskar dej, finaste tjejen <3 Du är så jävla bra!!! :) Puss

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...