Jag minns när vi först träffades. Jag var 15 år och vår första möte slutade i totalt kaos. Jag valde att ta ett långt uppehåll från dig.
Istället kom andra vänner in i mitt liv som tex ätstörningar så jag hade inte tid för dig.
När du sen många år senare knackade på min dörr så valde jag att ge vårt förhållande en andra chans.
Du gav mig så mycket jag aldrig upplevt tidigare. Du gav mig mental frihet, du gav mig självförtroende, du gav mig många vänner och du bröt min isolering. Samt att min andra vän anorexian inte fick nån plats längre och det var en enorm vinst för mig kände jag då.
Du fanns alltid där för mig, du svek mig aldrig.
Med tiden så visade du upp ditt rätta jag.
Du kom allt oftare på besök, du stod och knackade på min dörr trots att jag bett dig att hålla dig på avstånd. Jag var inte stark nog att stå på mig så jag släppte in dig med jämna mellanrum.
Vår relation kom mer att handla om ångest, kontroll och besatthet än den eufori och lycka jag kände i början.
Du krävde mer och mer av mig. Du ville ha mig för dig själv. Du ville inte ha konkurrens av andra som ville mig väl.
De enda som fick hänga med oss var dina andra vänner.
Det började kännas fel och vår vänskap kostade för mycket. Det fanns ingen glädje kvar. Trots detta så trodde jag på fullaste allvar att jag inte kunde leva utan dig.
När mina förluster blev för stora, när vår vänskap endast bestod av fruktansvärda konsekvenser så fick jag till slut nog.
Jag orkade inte mer. Jag valde att låta dig gå. Jag valde att jag ville släppa taget!
Jag insåg att mitt liv är värt så mycket mer. Jag ville ha sunda relationer och jag kände att jag förtjänar att få må bra.
Jag började inse att jag aldrig skulle kunna lära mig att älska mig själv om du fanns kvar.
Men jag vill ändå tacka dig. Jag vill tacka dig för att du fick mig att inse vad som är viktigt i livet. Jag vill tacka dig för de fantastiska människor jag mött som också bett dig gå.
Och jag är så otroligt tacksam att jag hann inse detta innan du tog mitt liv.
Vår relation var inte förgäves trots allt.
Nu ska jag fortsätta att ta hand om mig, att vårda de otroligt fina relationer jag har idag.
Min innersta och största önskan är att du håller dig borta från andra människor som inte klarar av att umgås med dig..!!
// Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...