Jag har inte skrivit på länge. Hamnade nere i det mörka. I det hopplösa. När jag var där i gyttjan och inte kom loss så ville jag inte komma därifrån heller.
De händer som sträcktes efter mig viftade jag bort. Vissa slog jag undan. Ge mig inte invanda ord. Ge mig inte uppmärksamhet. Jag vill inte ha den. Låt mig få stå här och komma fram till vilken väg jag ska ta. Jag har fått så många verktyg och jag vet alla tomma ord som alla säger likadant.
Jag menar inte att det inte kan fungera. Jag menar bara att på mig gör det det inte.
Gemenskap. Gott bemötande. Halleluja och Amen. Stort grattis till er som känner så. Och som upplever det. Mina känslor och erfarenheter är helt annorlunda. Jag är aldrig mer ensam som i en grupp av människor. Vi har samma sjukdom. Thats it. Alla säger samma fraser. Och det kokar i mig. Men jag förringar inte eran lycka och det ni har funnit. Inte på något sätt. Det gör mig glad för er skull.
Det som händer i mig är tankar och känslor som endast skapar irritation. Jag är intresserad av människors olikheter. Inte av att unisont höra samma deviser och samma lösning. För mig är det ett sektliknande tillstånd.
Kanske är det synd att jag funkar såhär. Kanske går jag miste om nåt. Men jag har försökt. I nästan ett helt år. Det ger mig absolut ingenting. Jag vet vad som är rätt och fel. Jag har inte skyllt min sjukdom på nån annan. Jag har druckit för att jag velat. Punkt slut. Precis på samma sätt som jag inte kan lägga av för nån annan.
Jag vill hitta tillbaka till mitt inre lugnt. Och för att få det så måste jag göra bra val för mig. Och det ska jag bli bättre på och inte gå på impuls och/eller känsla.
Det finns en plats för mig också. Och precis som att jag inte fördömer den väg många av er går för att få ett bra liv. Förringa inte då heller att det kanske inte passar alla.

All min kärlek // Sofia

 

Victor

18 februari 2014 03:23

Tack för en öppenhjärtlig och personlig blogg som kommer att följas, önskar dig all lycka i tillfrisknandet! / Victor

http://enutbrandsdagbok.blogspot.se

Sofia Vigedal

8 oktober 2014 04:04

Tack snälla. Vad glad jag blir av dina ord. Det värmer ska du veta.
Stor kram // Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...