Igår fick jag beskedet att min mormor låg för döden. Jag satt i mitt rum och grät tårar som kom från det djupaste inom mig. Jag tappade kontrollen totalt. Jag skrek ut min förtvivlan. Dö inte mormor. Inte än. Jag är inte redo. Inte nu. Stanna en stund till.
Av någon anledning så började jag packa ihop mina saker och inom en timme stod jag på Centralen och gick på ett tåg mot Sundsvall. Jag kände så starkt att åk nu. Vänta inte.
Hela resan grät jag och bad att jag skulle hinna dit i tid. Jag gjorde det. Med en marginal på 1,5 timme.
Väntade du på mig mormor? Gav du mig chansen att få tala om för dig vad du betyder för mig? Gav du mig ynnesten att få hålla din hand? Att få stryka din mjuka kind och din febriga panna?
Det blev en fin stund. Jag blev lugn av att få vara hos dig en sista gång. Min själviska önskan att få ha dig kvar försvann. Jag önskade dig frid. Låta dig få somna in. Du var klar med ditt här nu. Dessa andetag som kämpade efter att få luft. Jag ville befria dig från det. Du kan lämna oss nu mormor.
Och det gjorde du. Det tog bara ett par minuter efter att jag lämnat ditt rum. Väntade du på mig ännu en gång då mormor? Visste du att det skulle bli för jobbigt för mig att sitta bredvid dig när du tog ditt sista andetag? Jag fick säga farväl när ditt hjärta fortfarande slog. Mina sista ord efter att jag pussat dig på pannan blev de som jag hoppas att du tog med dig. Jag älskar dig mormor.
Jag är fylld med känslor av alla dess slag. Samtidigt konstigt tom. Nu är du borta. Vart vet jag inte. Fast inom mig finns du alltid kvar. Jag tar med mig alla fina minnen och ska vårda dessa ömt. Jag ska hylla ditt liv mormor. Igår var bara en dag av ditt liv. Alla andra ska inte glömmas bort.
Tack för allt du gav mig mormor. Och tack för att du väntade på mig. Du gav mig det jag behövde som mest.
Tills vi ses igen.. Jag kommer att sakna dig varje dag. Farväl.
Jag älskar dig.

// Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...