Självkänsla. Det jag fick på konstgjord väg med hjälp av substanser. Jag levde i en illusion om det frambringade den jag var innerst inne. Jag har idag synat bluffen. Vad den fick mig att göra var att fullkomligt strunta i allt och jag förknippade det med att må bra. Jag brydde mig inte längre om vad jag trodde att andra tyckte om mig. Det låg en stor frihetskänsla i det.
Jag har så länge jag kan minnas försökt att vara någon som jag inte är. Jag har velat bli omtyckt till nästan vilket pris som helst. Och jag har trott att jag då skulle finna en inre frid i det. Jag har värderat mig själv genom vad andra tyckt om mig eller vad jag trott att de tyckt om mig.
Aldrig har jag vågat fråga någon. Jag har varit så tvärsäker på svaret så jag har låtit bli.
Idag så förstår jag att jag sökt på helt fel väg. Jag har haft relationer som varit extremt destruktiva men även motsatsen. Jag har blivit höjd till skyarna, älskad villkorslöst men det har inte varit nog. För jag har inte älskat mig själv. Då spelar det i slutändan ingen roll hur älskad jag än må vara av andra.
Idag börjar jag tycka om mig själv i små babysteps. Det är för att jag börjar ta hand om mig själv och jag letar inåt och inte utåt. Jag har börjat få en förbannat god eftersmak i munnen av inre frid.
Jag kommer ju aldrig någonsin få en bättre självkänsla om jag gör dåliga val eller om jag använder mig av destruktivitet i någon form.
Det går fort utåt när jag inte tar hand om mig själv, när jag inte bejakar mina behov. När jag tappar bort mig själv. Och jag har inte råd med det. Då ligger någon form av självmedicinering nära. Allt för att lindra. Allt för att sätta mig högre upp än vad jag är. För jag är precis som alla andra. Jag är en människa som har otroligt mycket kärlek att ge till andra men även till mig själv.

// S

 

Janne Ringvall

25 november 2013 11:30

Galet bra skrivet!! Yes!! Finaste <3

http://https://www.facebook.com/vardagligheter?ref=hl

Sofia Vigedal

8 oktober 2014 04:04

Tack bästaste ?

 

Victoria GH

25 november 2013 13:42

Så härligt att följa dina kloka inlägg och din väg i livet. Önskar att M hade fått läsa det oxå . Han hade aft användning för det . Kram v

Sofia Vigedal

8 oktober 2014 04:04

Tack så mycket för dina fina ord. Det betyder otroligt mycket för mig. Och jag är ledsen över att M inte hade orken att gå denna kamp till mötes.
All min kärlek till dig.
// Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...