Det gör ont att växa

193 dagar.. Att det kan kännas som så lång tid men ändå vara en bråkdel av mitt liv.
Jag började egentligen mitt uppvaknade våren 2012 men var inte riktigt redo för att
göra de förändringar som krävdes.
Jag är alltså en trasig själ som håller på att växa till mig, växa ihop och läkas inifrån
och ut.
Jag är beroende. Av allt. Har alltid varit i hela mitt liv. Tyvärr kom substanser in i
mitt liv som orsakade sådana konsekvenser att jag inte hade så många andra val än
att ta tag i detta svarta tomma hål inom mig som gnagde sönder mig i bitar. Idag
kan jag ärligt säga att jag är glad att jag har denna beroendesjukdom. Allt jag har
fått lära mig om mig själv, människor jag mött och de resurser som investerats i mig
kommer jag för alltid vara tacksam för och min avsikt är att förvalta detta på bästa
sätt.

Nu måste jag sluta skriva för idag. Ska på begravning imorgon (eller idag blir det ju)
Ännu en vacker själ som gått under i gapet på detta svarta hål. Så oerhört sorgligt
men om något positivt ska föra med sig i detta är det (i alla fall för mig) en stark
påminnelse att detta är en dödlig sjukdom och i förlängningen väntar inget annat.

Kram till er alla // Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...