Du höll dig borta i många år. Det enda jag märkte av dig va små korta stunder av ångest.
Nu är du tillbaka. Som en jävla ångvält körde du över mig. Igenom mig. Och jag hade inte en chans att värja mig.
De senaste veckorna har min kropp kämpat mellan liv och död. Utan att någon fara funnits. Jag har varit totalt maktlös inför dessa ångestattacker och min kropp är nu helt slut.
Jag får inte i mig näring. Jag får inte i mig vätska. Hela kroppen lägger av.
Jag var nog med om det värsta när du tog över mig helt i över 13 timmar i sträck. Hela kroppen värkte. Och psyket var helt förstört.
Men igår så kom du inte till mig. Bara lite lätt sådär och det kan jag handskas med. Jag fick i mig näring och idag fick även jag komma utanför dörren och få frisk luft och känna dofterna av försommar.
Till er som aldrig haft panikångest så är detta givetvis svårt att förstå. Men det är ett sånt handikapp och så ohanterligt när den slår till med hela sin kraft.
Ärren och såren påminner mig ständigt om att jag måste komma ur det här. Detta lidande som är helt utan verklighetsförankring är helt enkelt sinnessjukt.
Men jag kämpar på. Jag ska helt enkelt vinna över dig åter en gång.

// Sofia

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...