Direktlänk till inlägg 7 april 2014

Forggivness

Av Sofia Vigedal - 7 april 2014 02:45


14 år av kärlek..
Av Sofia Vigedal - Idag 02:35
14 år.. Både fantastiska och rent ut sagt kämpiga så vi gått på knäna. Hur vet man när man fått nog? Hur vet man när peaken inte kommer tillbaka återigen? Hur vet man när det är dags att lämna och hur vet man att man inte ångrar sig sen?
Den person jag har i åtanke har stått bredvid min sida i absolut vått som torrt. In sickness and in healt.
Jag har under åren många gånger undrat att VARFÖR är han kvar?! Varför sätter han inte ner foten och ger ett ultimatum? Vågade ställa frågan för ett tag sedan. Svaret var vackert, precis som denna person är inifrån och ut. Han sa.. "När den man älskar behöver en som mest.. Då drar man inte".
Det har varit på tok för mycket! I flerav års tid.
Har jag ens en enda gång gjort detsamma för honom. Förtjänar jag ens hans kärlek? Hans styrka att stå kvar och se den han älskar komma närmre och närmre en botten som aldrig kan klättras upp för igen?
Jag vill med dessa rader tacka dig från botten av mitt hjärta för precis allt du gjort. För mig och för barnen. Jag vill tacka dig för de blickar du ibland gett mig som speglas av kärlek, oro och omtanke. Varje gång detta sker krymper jag ihop ännu mer. Hur kan något så fint förvandlas till ett bottensvart hål där jag är alldeles ensam och till och medvtrivs där till och från.
Jag har i många år förväxlat din stryka och detta mot en rädsla att bli ensam. Du måste ha varit så fruktansvärt trött och redo att de upp tusentals gånger. Och det smärtar i mig att jag skadat dig så. Jag önskar att du kunde se inuti mig och på så sätt få en inblick i mitt innersta. Där jag så länge vägrat släppa in dig. Och många andra med dig.
Alla ord jag sagt. Allt jag tagit för givet. Allt du fått ta med barnen om deras funderingar och oro och sen plussa på din egen sorg och tveksamhet.
Och jag som varit totalt blind, eller valt att va blind för den smärta jag sett i dina ögon. Och i barnens.
Som jag sett i ditt kroppsspråk och andra fysiska reaktioner gör mig så fruktansvärt illa. Jag har sårat. Jag har klivit över alla trösklar i hela världen för att dämpa denna skam. Kan ju meddela att det inte hjälper ett skit. Tvärtemot.
Jag vill vara din jämlike. Jag vill skratta ihop. Jag vill prata i timmar som förr.
Jag ser din styrka du besitter glasklart ska du veta. Smärtan inom mig ligger i alla svek. Alla lögner om att aldrig mer.. Men nu är det ändring på gång. Så snart mina trauman behandlas så kommer jag ut ännu mera stark och då vill jag ta din hand, se djupt i dina ögon att nu ska jag leda dig om du går vilse. För hur ensam måste du ha varit?! Vem har du fått stöd och kraft ifrån?
For better for worse. Låt mig bara få komma in. Och sluta dölj den du verkligen är. Där inne i din vackra själ. För jag vill stå där vid din sida och inte vika ett tum.
Jag Älskar dig av hela mitt hjärta och tack för att just du kom
In i mitt liv.

Always yours // S

 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Sofia Vigedal - 28 februari 2015 07:06


Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Av Sofia Vigedal - 8 februari 2015 18:34


Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Av Sofia Vigedal - 3 januari 2015 15:47


Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Av Sofia Vigedal - 28 december 2014 14:52


Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Av Sofia Vigedal - 15 december 2014 18:54


Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...

Presentation

Fråga mig

0 besvarade frågor

Senaste inläggen

Gästbok

Sök i bloggen

Kategorier

Tidigare år

Besöksstatistik

Arkiv

Kalender

Ti On To Fr
  1 2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
<<< April 2014 >>>

RSS


Skapa flashcards