Jag äger min kropp. Jag äger rätten att bestämma vem som tar på den.
Du tog ifrån mig det. Du tog ifrån mig min kropp. Du tog ifrån mig min själ. Du tog så mycket.
Det var inte bara mig du bestal. Du stal från de som stått mig nära. Som velat nå mig ända in. För det har varit stängt dit. Jag har inte velat att de ska behöva smutsa ner sig. Jag har inte velat att de ska få se hur det ser ut här inne. I mitt innersta. Det som någon gång faktiskt var fint. Innan du förstörde det. Innan det äckel du lämnade kvar fastnade som tjock tjära. Som inte kunnat tvättas bort. Trots år av försök.
Du bestal mig deras kärlek. Och du bestal även dem från min. Hur ska jag kunna ta emot och ge av mig själv när dina handlingar, dina händer och din lukt dröjer sig kvar? Trots alla år som gått. Vad gav dig rätten att ta allt det från mig? Och varför låter jag dig även idag ha den makten?
Varför ser jag dig i varje man jag möter? Varför förs jag tillbaka dit av nåt så fint som en oskyldig beröring? Du förstörde så mycket mer än jag tror att ens du förstår.
Det är dags att ta tillbaka min rätt. Jag är så in i helvete trött på att du även idag har makt över mig. Varför ska jag bära på detta äckel när det är du som är äcklig?! Det räcker med alla år du redan tagit ifrån mig. Du ska inte få ett enda till. Jag ska rena min själ. På rätt sätt. Genom att driva ut dig från den. På rätt sätt. När du väl är ute därifrån ska jag begrava dig. I mitt förflutna. För i min framtid har du ingen rätt att vara.
// S

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag vet att många tycker att det är fel att kalla ett beroende för en sjukdom. Är benägen att hålla med OM man skyller på det för att fortsätta bruka. Precis som det är idioti om en diabetiker frossar i socker eller en person med lungcancer fortsät...

Det är inte många gånger jag vänt mig till dig. Kan räkna upp alla dessa. Kanske är det själviskt att be när man inte tror. Förmodligen. Första gången var när min mamma var sen hem och jag trodde att hon aldrig mer skulle komma hem. Andra gån...

Det går över. Det blir bättre. Minns alla ljusa stunder. Ord för att trösta. Jag förstår det och jag uppskattar omtanken. Jag gör det verkligen. Men jag vill inte att det ska gå över. Jag vill inte må bättre. Jag vill inte. Jag VILL inte..!! Ja...

Jag förstår inte. Samtidigt som jag gör det. Är verkligen förvirrad i mina tankar just nu. En oerhört nära vän har gått bort. Det var inte bara jag som stod honom nära under den tiden vi bodde grannar. Har haft lite kontakt med några av dom och...

Jag minns första gången jag såg dig. En lång, smal kille med massor av tatueringar. Du halv låg i en fåtölj med mobilen i handen och gitarren i knät. Det va nåt med dig som gjorde att jag bara kände så starkt att jag ville lära känna dig. Jag mi...